Pune
Fick ett mail från en av våra vänner som har väntat på att få åka till Indien för att hämta sin dotter. Just nu befinner de sig på ett hotell i Pune och har sin dotter hos sig. Joanna skrev att hon knappt kan tro att det är sant.
Jag förstår precis hur de känner sig. Alla dessa känslor som rusar runt i kroppen och att man inte kan sluta att le. Hela tiden finns detta fåniga leende i ansiktet. Fast egentligen så är det ju inte fånigt. Man har äntligen fått sin högsta dröm uppfylld, den att bli förälder, och då är allt toppen.
Jag kan knappt fatta det ännu, och då har det nästan gått nio månader sedan vi kom hem, att vi har fått en dotter. Kan stå och titta på henne hur länge som helst medan hon sover och förundra mig över att något så vackert är vår dotter. Försöker att ta tillvara all den tid man kan med henne eftersom tiden går så oändligt fort. Om några år är hon tonåring och har kanske inte tid med sina föräldrar...... den som lever får se.....
Jag förstår precis hur de känner sig. Alla dessa känslor som rusar runt i kroppen och att man inte kan sluta att le. Hela tiden finns detta fåniga leende i ansiktet. Fast egentligen så är det ju inte fånigt. Man har äntligen fått sin högsta dröm uppfylld, den att bli förälder, och då är allt toppen.
Jag kan knappt fatta det ännu, och då har det nästan gått nio månader sedan vi kom hem, att vi har fått en dotter. Kan stå och titta på henne hur länge som helst medan hon sover och förundra mig över att något så vackert är vår dotter. Försöker att ta tillvara all den tid man kan med henne eftersom tiden går så oändligt fort. Om några år är hon tonåring och har kanske inte tid med sina föräldrar...... den som lever får se.....
Kommentarer
Trackback
